beata

Det är rörigt och stökigt runt omkring men det är okej ändå. Jag äter som jag ska och mår bra. Vädret e skit men det är det ju för alla =) Inte mkt att göra åt det så då kan man ju lika gärna släppa det.  Blev grattad på morsdag av alla barnen och jag grattade även min kära mamma så klart.  Ronny åkte iväg tidigt på söndagen så det blev lugnt men det är skönt det med. Jag har inte så höga krav på min omgivning idag för att få lov att vara lycklig och jag är inte missunsam heller. Det är lite nya sidor hos mig som jag har fått förmågan att känna och det är en så oerhörd lättnad och tillfredsställelse, att vara lycklig där jag är  och över det jag "får".

Jag passade på att tala om för min mamma idag att jag är tacksam för att hon tagit hand om mina barn när jag själv inte hade förmågan till det.  Ngt jag borde gjort betydligt tidigare men inte har kännt alls. Jag har mest kännt bitterhet som ätit upp mig innifrån  och den fanns som en svart skugga efter mig i många år. Idag så förstår jag till fullo även ifall jag inte tycker att allt sköttes så bra men det var absolut inte mina föräldrars fel. I första hand var det alltid allltid mitt val även ifall jag kanske just då inte hade förmågan eller styrkan att göra rätt val. Eller så var det just rätt val jag ansåg mig göra just då .... vad vet jag idag?

Jag var hos min terapeut idag och hon tycker att jag borde gå på ngt nytt möte med för att inte bli "uttråkad" som jag har så lätt för att bli när jag går i samma trall. Så jag har lovat mig att jag skall göra det iallafall.  Jag har även varit och tagit min antabus som vanligt om tisdagarna (och fredgarna) och  förrra veckan hade min styvdotter bakat en härlig jätte fin tårta ...måste plocka fram bild på den.....

det stod beata AA ett år haha.... jag e lite stolt över att jag bad henne om det.... skall det firas så skall det firas ordentligt. haha. Var mkt uppskattat. Joda jag är stolt och tacksam för mitt år med. Det är konstigt men jag har en så mkt bättre  och skönare nykterhet idag än vad jag hade då jag hade mina 6 år innan.  Jag är kanske mer ödmjuk. Jag vet att jag kände att det var betydligt enklare då  för jag kände inga sug osv ...det flöt på på ngt sätt.... Idag har jag en hel del sug och jag känner mkt mer på ett helt annat sätt som jag troligtvis inte var medveten om.  Men jag är inte ett dugg rädd för att jag måste dricka på sugen .... och jag pratar om dom som att dom är en del av mig och en del av mitt liv .... Jag tror däremot att jag har blivit mer ödmjuk mot mig själv och att jag verkligen vet att det inte är ngn självklarhet att jag ÄR nykter samt att jag känner en oerhörd tacksamhet (nästan lite härligt löjligt tacksam haha). Jag har inte varit på systemet ännu  men det är mest en princip sak. Vill ronny ha sina öl som han gärna får så får han be ngn annan eller gå dit själv. Jag känner inte att jag har där att göra bara. Jag stör mig inte på a lagarna på tågstationen heller när de skrålar ... och jag pratar så gott som dagligen med dom  fulla eller nyktra... brukar dock fråga dom när jag har min son med mig om det är lugnt  och är det inte det så berättar dom det för mig så sätter jag mig ngn annan stans.  Douglas kallar dom för sina bästa kompisar haha  och får ofta en liten peng eller något godis av dom .... DE vet att jag e nykter alkis och ibland frågar de mig lite och är nyfikna  och jag berättar hur jag gjort .... men förväntar mig ingenting  men det är viktigt att jag får lov och och att jag kan göra det.

Sist var jag så rädd för allting och undvek så mkt .....  idag är jag en del av livet.   Ja hmm  svårt att förklara men  det är väl lite så att jag börjar hitta mig själv bara.

Måste ut och fota snart känner jag ...grrrr hoppas vädret blir ngt bättre iaf så det inte regnar  heeeela tiden ....