beata

Känns som jag kommit igång och kommit vidare lite nu efter allt som hänt. Jag  har inte pallat att blogga så mkt som ni märkt.

Min terapeut lyr med sin frånvaro  då jag försökt att kontakta henne genom att både ringa och skicka sms men hon har inte hört av sig så jag  hoppas allt är okej med henne faktiskt.

Har fått en sponsor om jag nu glömde att nämna det sist. Hon jobbar på socialförvaltningen i tomelilla haha  men skall dock sluta där. 

Sponsor är  att få ngn inom AA som är alis och har längre nykterhet än man själv som vägleder en i arbetet med  stegen  med mera för att få en fortsatt bra nykterhet.

Att vara nykter som alkis är den svåraste saken att vara till att börja med. Sen går det jätte bra och man njuter av livet  och av att slippa ångest och baksmälla men så kommer ju de där tråkiga dagarna  då det är lätt att som er andra vanliga människor  att tänka "ärs ett glas vin hade varit gott"  bara ett så klart , tänker man för en alkis tänker inte  helt autmatiskt  att nu vill jag bli skitfull och få ångest imorgon  så jag måste dricka igen. Nej vi tänker att det räcker bara med ett glas men  sen händer något i våra hjärnor som inte händer i era.  Efter det där glaset som var så gott så kan jag ju lika gärna ta ett till och  sen ja nu e ju det inte så mkt kvar i flaskan eg så  ärs jag dricker upp det ...varför skulle jag nu inte kunna det?  jag e ju vuxen att bestämma själv ööööööh.....  men bestämma själv har jag slutat med för länge sen vid det laget för då e jag redan igång med att försöka leta efter  vad jag kan dricka mer.

Nå iallafall. Dessa dagar av tråkighet kommer  och vi alkisar är av naturen dåligt rustade för dom eftersom vi vanligtvis fyllt dom med alkohol så för att inte bara vara nykter utan fortsätta av att njuta och leva nykter så krävs det dels att vi pratar med andra i samma situation vilket vi gör på AA och att arbeta i stegen.

Träningen e lika viktig för mig som AA eftersom jag har ett väldigt depressivt psyke som behöver aktiveras för att  jag inte skall falla tillbaka så träningen måste jag boka in i mitt liv lika väl som AA mötena. I det fallet handlar det inte om vikten eller kroppen utan om mitt psyke och att jag måste aktivera mig och ha rutiner. 

Med andra ord har jag varit och tränat idag och det var jätte skönt. Senast jag tränade var strax innan pappa dog  så det e första ggn i år  men det e iaf något. <3