beata

Det är inte lätt att från att ha varit ett barn att bli vuxen och från vetskapen att man är vuxen och hinna ikapp det själsligen och känslomäsigt för att inse att man eg börjar bli gammal. Ja inte gammal som i gammal tant men gammal som i medelålders kvinna.

Jag har levt i många år som ett barn eller hur man nu ser det. Ett barn som så gärna velat att andra skall betrakta henne som vuxen samtidigt som hon (jag) inte velat göra vuxna saker. Vuxna saker som att inte vara onykter i tid och otid att inte hantera sin ekonomi att inte ta ansvar för sina  handlingar.

Det är komplicerat. 

Bara en sådan sak som att min kropp inte är som den en gång var, är en sorg i sig. Den blir inte yngre. Den e inte 20 och det kräver mkt mer av mig för att jag skall hålla den hel. Den kräver mkt mer kärlek idag än jag någonsin orkat eller behövt ge den.

Jag har lite högt kolestrolvärde och jag måste tänka på att få i mig mina vitaminer med mera och ja jag borde sluta röka med  och det kommer. Rökning e eg inte jag men det är ett substitut  iaf haha

Min läkare sa till mig sist när vi pratade om mitt kolestrolvärde och min rökning "Måste du missbruka någonting, kvinna?" sa han och skrattade när jag sa att jag började röka när jag slutade dricka.

Ja ngt måste jag nog missbruka men det kunde ju vara ngt hälsosammare kanske =)

 

När började jag någonstans inse allt detta? Det gick fort men var  även en process.

 Jag har alltid varit beundrad för mitt utseende .... ja ungdomliga utseende. Jag har för inte så länge sen  haft rutor på magen snabbt efter träning. Jag har inte för så länge sen alltid haft lätt för att bli gravid.

Jag fick Douglas sent men det var enkelt då  och det gick fort och jag trodde ju att det skulle gå lika fort att få ett syskon till och min glädje och stolthet infann sig snabbt då jag blev raskt gravid igen.

Missfall!!!!

Har hört talas om det innan men aldrig aldrig behövt genomgå det. Detta var första tecknet för mig att jag nog inte var så ung som jag hoppats längre. Det var det värsta  jag varit med om till då. Jag var så glad och tacksam för min son och att jag då haft så lätt att bli gravid med honom men sorgen  över att detta var nog sista gången och att min kropp inte längre var en kvinna som kunde bli med barns kropp utan en skröplig kropp som inte längre lättvindigt följde min minsta vink och lust.

Joda det var stopp och idag är jag vän med mig om att min kropp inte längre är ämnad att bära ett barn trots att mina cykler fortfarande  är jämna och så men hellt ärligt jag ÄR mer än nöjd idag men jag har inte förmågan att få välja längre (om jag inte har en otroligt massa pengar)

Sen det här med vikten. Har varit överviktig förr ja även skitviktig men  då har jag lätt kunnat träna bort det eller gått ner. Nu känns det mest hopplöst och svårt och inte det minsta kul

Jag har iaf lärt mig vad alkohol kan ställa till för en åldrande kvinnokropp jada  men det gjorde inte så mkt när jag drack för det hjälpte så bra med att dricka mer så sket jag blanka fasiken hur jag såg ut med.  Det är värre idag när jag ser förödelsen på slagfältet i ljuset.

Sen e det ju det här med  kolestrol och  sånt .....  jaja det e bara att kämpa vidare.

Min åldrade kvinnokropp behöver sååååå mkt mer kärlek än jag någonsin gett den och det skall jag bannemig försöka ge den ...den har fått utstå mycket under sin resa. Tur jag har ömsinta och förstående händer hos en älskad make som älskar den när inte jag gör det