Onsdag idag =) Hade lite fest i lördags. Det var jätte kul och jag blev väääldigt uppvaktad med fina presenter. Jag vet att jag förut beklagat mig mkt över min mamma osv men jag vet även att jag har kännt en tillfredsställelse i att  känna att jag verkligen förlåtit henne liksom i princip alla  som jag kännt bitterhet och besvikelse gentemot.

Det finns vissa personer i min icke omedelbara omgivning som jag känner att jag inte behöver förlåta mer då de ständigt återkommer med att vara rent ut sagt elaka. Andra personer tar lite längre tid då jag vet att dessa personer inte rår för sina handlanden just nu på grund av andra personer i sin omgivning. Dessa har jag förlåtit ändå men det tar lite tid att åter knyta kontakt och tyvärr ligger det inte på mitt bord att återknyta den kontakten.

Jag blev iallafall oerhört rörd av att min mamma och min pappa gav mig en jätte fin cykel. Visserligen en de vunnit på Postkodlotteriet men oerhört fin och det är den finaste present jag verkligen fått i vuxen ålder och jag blev så rörd av det att jag fick en tår.

Fick även lite smått och gott och halsbandet jag fick av lotta och bazze har jag ständigt på mig tillsammans med mitt guldkors för det är så fint med presenter som det ligger en fin tanke bakom . Är oehört tacksam för allt i ljusväg jag fått med. Det är sådant som jag verkligen älskar att få och det ligger åxå nära hjärtat när jag på morgonen läser mina dagliga reflektioner.

halsduken av dottern är lika dant med ...tänker på henne lite extra var gång jag har den på mig =)

Av Evon och Pelle fick jag Dineyskål som jag blev så glad för.... glömmer alltid bort vad farmor anka heter men så jätte fin är den och fylld med massor av godis med.... <3

Tillbaka till festen =) Jätte mysigt och vi bjöd på öl och vin till de som önskade ..även cider. Ni skall veta att jag verkligen njuter av att se er dricka och ha kul. Vi alksiar e lite olika med det. En del tycker det e oerhört jobbigt att se andra lite på kanelen  men jag njuter av att se folk festa och må bra och skratta. Lite tråkigt kanske om ngn mår dåligt men så är det väl alltid. Mest att just må dåligt är ngt som är synonymt med hur jag ofta mådde speciellt när jag var yngre och drack. Hade en förmåga att alltid dricka tills jag spydde ALLTID. När jag blev äldre  drack jag mer tills jag somnade. haha. Lite kul är det att prata och minnas hur jag lirkat in mig med armen i stolen  och somnat.

Jag vet att jag avdramatiserar väldigt mkt men det finns ett stort alvar bakom.

Det är inte lika kul att berätta att jag varit så full att jag inte kunnat hålla blåsan på natten. Inte lika kul att berätta om den ångesten jag hade på morgonen med baksmälla som inte var av guds nåde och  bara tänka att det är lättare att dö än må så här ...tills jag druckit en öl till som återställare. Inte kul att känna att jag håller på att dö och förlora fotfästet totalt. Onsdagarna då jag var tvungen att trappa ner så jag var nykter till ronny kom hem ...rädslan för att ngn skulle se och förstå hur det var fatt.... 

Jag drömmer ofta på nätterna att jag är full och att jag lurat alla hela tiden med att jag är nykter. Det är inget ovanligt men med mina antidepressevia blir dessa drömmar oerhört verkliga  att det tar en stund på morgonen att inse att jag inte behöver ha ångest=) (den typen av antidepressiva jag har ger oerhört levande drömmar) och då byts den ut mot en oerhörd tacksamhet att jag fått den här chansen igen och att jag tagit den ... att gud faktiskt hela tiden funnits hos mig och bara väntat in mig....

 

Fins en väldit fin text som jag älskar som förklarar en hel del

Som heter 

"fotspår i sanden"

 

Fotspår i sanden 

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.