.....
Sicken underlig dag på så många sätt. Jag har gråtit idag. Det är ovanligt att jag gör det då mina antidepressiva tar bort lite sådant vilket är rätt skönt men lite konstigt. Jag känner att jag har mkt känslor men dom far inte bergochdalbana hela tiden och jag behöver inte aggera på dom på samma sätt.
Jag kan prata om hur jag känner idag mer än reagera känslomässigt och aggera vilket var vanligare förr. Det gör inte ont att prata om hur jag mår eller känner samtidigt som jag inte måste skrika och vara frustrerad och slå i dörrar och känna som hela världen rämnar och att jag inte vill leva mer. Livet är för kort för att inte vilja leva det när gud gett oss möjligheten.
En av de unga killarna på stationen som jag visserligen inte kan säga att jag känner på ngt sätt för han var inte den pratsamma. Vi sa väl hej nån gång. Vet bara att han hade ett tablettmissbruk kombinerat med alkohol. Träffade honom första ggn på tåget för ett år sen. Var väl lite förvånad när Rutger sa att han missbrukade för han såg verkligen mer ut som en person som gick på golfbanan. Snygg och proper flickvän hade han med. Såg honom för ngn vecka sen när han satt i tågkuren med de andra. Lika välvårdad och lika tyst.
Han tog livet av sig förra veckan fick jag veta idag. tabletter och sprit.
Det är fler som dött från gänget där men några håller sig envist kvar och jag följer dom lite från sidan. Vill ge missbruket ett ansikte och en röst. Jag är inte bättre än dom...förhoppningsvis bara starkare och med oerhörd stor tur och vilja,
Jag bryr mig iallafall.