beata

Ja de kommer ju ändå. Det känns lättare  att accepetera att pappa är död dag för dag men det e svårt fortfarande att ta in det helt men det tar flera månader säger min terapeut när ngt sådant här händer. Man kan hitta på konstiga saker  i flera månader om man inte tänker sig för så jag försöker tänka mig för hela tiden vilket inte är så lätt men jag tycker att jag hanterar det bra.

Jag har julpyntat lite men bestämt mig för att inte baka ...nåååja jag kanske gör det närmare jul eller lussekatter till helgen  men det är om jag orkar...  Jag försöker ställa så lite krav på mig som möjligt just nu och försöker se till att jag har ett rent hem och hundarna kommer ut och sist men inte minst  att dogge mår bra och får komma till dagis. Det räcker för just nu faktiskt. Jag är ständigt trött och kan sova massor. Läser mkt gör jag med. Det älskar jag! och det ger mig lugn. Tittar knappt på tv alls för jag orkar inte fokusera ordentligt på vad som visas utan vill bara lägga mig och slappna av. 

Att jag skriver mkt om detta just nu är för att jag vill se hur jag regareat en dag när jag orkar läsa igenom det jag skrivit. 

Väldigt uppochner .... Jag har en inre bid av min pappa i huvudet han som men trygg röst pratade med mig i tfn  när det var ngt eller ja bara pratade. -sista tiden tyckte jag han var mkt gladare mot mig.

Pappa och jag har alltid kännts nära då vi är så lika. Samma humör och temprament. Minns när vi gick på viktväktarna ihop då jag gick ner 27 kg och han 13 kg... vi blev lite kändisar i byn av det haha. . 

Alla resorna på det glada 80 talet och alla gånger han besviket plockat upp mig när jag varit full och kört mig hem. Letat upp mig i malmö när jag inte kunde ta hand om mig själv eller karlar försökte utnyttja mig. De gånger han blivit så rosenrasande av besvikelse när jag varit full men sagt att jag inte drack mer ....

Lugnet och glädjen i rösten när han fick se att det änteligen gick väl för mig och med min familj och hur mkt han älskade Ronny och inte allra minst sitt yngsta lilla barnbarn. Glädjetårararna när han fick veta att vi valt hans efternamn till Douglas när han föddes och till oss när vi skulle gifta oss.