semester
... ja lite semester för mig den här veckan är det allt. Eller ja hur man nu vill se det. Jag har lämnat över sonen till fadern en vecka ...alltså han följer med honom på jobbet.
Det betyder att jag helt plötsligt har till fredag kväll med bara mig själv =) Skrämmande. Fast jag har lärt mig att det är rätt trevligt att umgås med mig själv. Speciellt när jag är nykter. Jag kan tillåta mig själv att njuta av en bok eller sätta mig med lite korord elller sudoku eller rita.
Jag har även tittat färdigt 10 megs "orange is the new black" hmmmm får mig nästan att längta tillbaka till ngt av mina behandlingshem haha. Det finns en bekvämlighet i att bli betraktad som ett barn som inte kan något alls och måste fråga om allt. Man blir så sammansvetsade och inbillar sig och alla andra att man kommer att träffas där ute. Jag har träffat på några men få har slutat .... med sitt beroende.
Mitt senaste behandlingshem satt jag i över 6 månader och det var nog de mest bortkastade 6 månderna i mitt liv. Jag satt största delen av tiden med bara män och narkomaner och joda det är väl helt okej beroende som beroende men jag kände mig nog mest som fina flickan från landet. Jag hade fullt upp med att ta hand om alla skadade karlar istället för mig själv men men jag blev av med mitt mansförakt genom alla gruppterapier. (med enbart män och lilla jag haha) Men jag tror det tog några veckor efter sen drack jag igen .... fast jag brukar klara det med måtta ett år eller så innan det brakar loss helt. Ett kämpigt år då jag tvingar mig själv att inbilla mig att jag är normal.... piiiiiina .... Sen kommer kaoset då jag skiter i allt och ger upp och bara vill bli FULL som fan hela tiden ....
Ja jisses mkt tankar av att bara titta på den serien.
Faktum är att jag har en period just nu när jag känner en oerhörd tacksamhet. Jag är så överväldigad över allt jag fått. familj en man som älskar och respekterar mig (ja jag älskar honom med men det är ju liksom den lätta biten.... haha) Mina vuxna barn älskar mig och och har blivit bra vuxna trots allt. Jag kan inte ha det bättre.
Hand ihand med tacksamheten kommer saknaden efter pappa och Håkan. Två viktig personer i mitt liv som jag förlorat nyligen. Tacksam för att pappa fick se mig inte bara vara nykter utan med en ny familj ( han grät när vi bestämde oss för att ta mitt efternamn... när vi gifte oss eller ja vi sa det på BB i Ystad till honom när vi fått Dogge) ...tacksamheten för den tid jag fick med Håkan som var min pojkvän ett kort tag men som utöver det var en oerhört stark person som spred energi och glädje till alla och ställde upp med hjälp när det skulle flyttas eller kom med blåbärspaj när jag krossade axeln (cyklade full)
Det sista han skrev till mig på fb var att man inte blev av med honom så lätt och att han fortarande hänger med ...trots sin hjärntumör som till slut tog hans liv.
Att vara missbrukare är en gåva känner jag då för tar man det på rätt sätt så finns det hela tiden ett tillfrisknande oavsett. Jag är inte tacksam för min alkoholism men jag är tacksam för att det inte är cancer
cancer är bara skit ....