Halloween

Har varit hos doktorn igår  och fått mina mediciner på nytt utskrivna samt pratat om en annan sak som jag hoppas blir berättigad till.
Jag vill göra en Gastric by pass så nu vet ni det. Jag har gått ner en hel del redan men det står still nu och jag orkar inte hålla på med en massa dieter mer.... Jag har min alkoholism att ta hand om resten av mitt liv och även ifall det går  bra just nu så kommer dagar i ens liv, i mitt liksom i alla andras liv , som är tuffare och svårare och eftersom min alkoholism alltid kommer att vara mitt prio ett och det är ngt som jag dagligen måste ta ett ansvar för så känner jag att banta och oroa mig för vikten också, är ngt som jag faktiskt kan slippa.
Jag uppfyller tydligen inte alla kraven men  jag begriper inte hur andra har lyckats få den då som inte alls är speciellt tjocka???
Nåja både min läkare och min terapeut stöttar mig till 100 procent eftersom det kan hjälpa min alkoholism också då självförtroende och självkänsla går lite hand i hand.
Jag har ju dessutom en far som fått hjärtinfarkt och en syster som fått blodpropp samt att alla i min familj alltid haft problem med vikten och alltid bantat.... nåja inte Pontus min bror förvisso men resten . Bara att hoppas nu då.
Min dröm är att kunna handla kläder i vanliga affärer och gå på stranden med Douglas. Jag vet att man får lov att vara tjock på stranden med och att allt bottnar i min sjuka självkänsla och jag stör mig inte alls på andra tjocka människor. Tvärtom beundrar jag dom som vågar men  det jobbet i mitt huvud för att ta det steget är så långt och jobbigt och krävande att jag skiter i det istället för att det är enklast.
När det gäller min alkoholism kan jag ju inte göra så men det ligger så mkt jobb bakom det med att ännu ett riskerar min alkoholism mer än gör ngn nytta. 
Att ständigt misslyckas med ngt föder min sjukdom och till slut kan jag hamna där att jag skiter i alltihop och mår dåligt. Så jag vågar liksom inte banta för jag helt enkelt är rädd för att misslyckas.
Det har varit så illa att jag gråtit var gång jag ställt mig på en våg och får panik när jag ser en. Nu i dagarna köpte jag en ny för att jag ville ha reda på vikten  som nu ligger på 106 kg ca.
och den mesta övervikten har jag skaffat genom alkohol och genom att jag varit gravid i äldre dar så att säga och nej jag drack inte alkohol när jag väntade douglas.  Jag har bantat förr och gått ner 27 kg en gång  genom viktväktarna men  dom åt/drack jag upp igen. Att gå ner i vikt föder mitt belöningssystem  som gör att jag känner mig väldigt duktig och dricker mer
Att få en op gör att jag eg inte kan belöna mig helt enkelt eftersom det inte är så mkt mitt jobb som kirurgens som gör det....
Vet att det låter väldigt knäppt för många men jag hade aldrig utsatt mig för ngt sådant här om jag inte verkligen trodde att det kunde hjälpa mig på alla plan ...  och jag har varit motståndare till detta i många många år ända tills nu.