Älskade pappa...
Har lite att skriva om som fortfarande är mkt svårt för mig.
Min pappa är död. Han dog igår vi tvåtiden på natten till igår på sjukhuset.
Han var gammal men skulle ju inte dö nu och vi alla syskon är så uppgiva och begriper ingenting.
Förra fredagen var han ute med sin hund Majken då en bil i full hastighet körde på honom. En ung kille i 25 års åldern som tydligen brukar köra som en galning, körde på honom så han tydligen flög in i buskarna ... ambulansen kom och han åkte in på sjukhuset.
Där konstaterades förskjutningar i kotorna i ryggen och whiplash,,, jag vet inte riktigt allt för jag var inte med. han var hemma emellan och skötte lite papper och jag pratade med honom i tfnen och det verkade okej lite virrig men inte så konstigt efter allt. i veckan åkte han för en rekommenderad operation i rygg och nacke för att slippa ha så ont och 2 läkare höll på i 5 timmar. Han vaknade så småningom upp och hade väl ringt till mamma som i förrgår och mått bättre efter omständigheterna. Det var när han skulle på toaletten på natten som han troligtvis fick en hjärtinfarkt och dog.
Det är väldigt jobbigt allt just nu men igår var jobbigast. Idag är jag väl i ngn form av accepterande men jätte oroligt för min mamma och min dotter som bor där med henne och får sköta allt känslomässiga bergochdalbanor med både sitt och sin mormors. Jag har iaf Douglas som hjälper mig att fokusera på vardagen här och nu ..... gråta gör jag med familjen och Ronny och när Douglas lagt sig men ibland kommer tankarna iaf.
Tack för all hjälp från släktingar syskon till lilleman med flera som hjälper oss i den här svåra stunden och extra tack till fina Lotta som jag kunnat ringa till med allt.
Älskade pappa! jag är så oerhört tacksam att du hann få se mig både nykter och lycklig med min familj och inte det känslomässiga ras jag varit stora delar av mitt liv. Du har alltid stöttat mig när saker gått emot mig och vi delar samma temprament och känslighet så jag har fått många utskällningar med åren med. En del välbehövliga andra mindre kanske men jag uppskattar allt du gjort för mig och alla våra samtal i bilen där det bara var du och jag. Vi blir berörda på samma sätt , gråter åt filmer och har oss... Du förstod mig på ett helt annat sätt än andra och även ifall våra samtal blev mindre frekventa med åren så såg jag genom ögonkontakt och blickar att du var så nöjd med mitt val med familj och man. du såg att jag mådde bra och det är jag tacksam för att du hann få se.
älskar dig pappa ....